Oljor och annan smörja! av Göran Kölborn
Jag jobbar som bil- och mc-mekaniker med eget företag och har mångårig erfarenhet av oljor och annan vätska som hör motorcyklar till. Fabrikanter kan ha olika benämningar men i princip är klassningarna lika för alla märken.
En oljas viktigaste egenskaper är fyra till antalet. Den ska smörja, kyla, täta och rena. En olja som blir svart visar att den renar bra och behåller avfallet. Blir den inte svart sitter istället avlagringar kvar i motorn, vilket är det sämsta betyg en olja kan få. Såväl låg som hög oljetemperatur kan få katastrofala följder. Då kan ett motorhaveri lätt inträffa.
Dessa indelas i mineral, delsyntet (kallas också semisyntet) och fullsyntet (kallas också helsyntet).
En bra tvåtaktsolja ska vara brinnande annars tappar motorn effekt då man "späder ut" bränslet med icke brännbart bränsle. Dessutom sotar motorn igen med fastkoksade kolvringar som följd.
Mineral: Är den gamla "hederliga"
typen av olja och är lämpad för vanlig normal körning. Användbar både som mix och
injection, för luftkylt eller vattenkylt. Röken och lukten är också av den gamla "hederliga"
typen som det var på sjuttiotalet.
Delsyntet: Är gjord för att tåla
höga varvtal både i luftkylda och vattenkylda motorer. Har mycket ren förbränning och lämnar
mycket lite rester i form av sot och beläggningar i kolvringsspåren. Lämplig för så
väl racing som motorsågar som går på högt varvtal under hög belastning. Är
speciellt lämpad för blyfri bensin vid tävlingskörning. Användbar både i luft och
vattenkylda motorer som mix eller injection. En klart lämplig typ av olja för motorcyklar.
Fullsyntet: För luft och vattenkylda motorer
som cross, cart och motorcyklar som går på mycket hög belastning. Generellt så lämpar
den sig bra att blandas tillsammans med bränslet i tanken (premix). Läs på förpackningen vad tillverkaren rekommenderar premix eller oljepump
(injection).
Vad gäller % inblandningen så följ alltid motortillverkarens rekommendationer. Den som konstruerat motorn och kört den många timmar i bänk vet bäst. Blanda i vart fall inte lägre än 2%.
Two stroke motor oil: Finns både som mineral, delsyntet och helsyntet . Är gjord för motorer typ motorsågar, slyröjare, mopeder, scooters och motorcyklar. Kan med fördel användas i mc-motorer.
Välj olja för den typ av körning som passar dig. Tuff körning – syntet, lugn körning – mineral.
Outboard two stroke: Finns som både mineral och syntet. Oljan är av TCW3 typ och innehåller en förbränningstemperaturhöjande tillsats för att förbättra förbränningen och ge mindre utsläpp på färskvattenkylda tvåtaktare som inte har hög driftstemperatur. Är inte lämplig för mc då den vid hård körning ger mycket hög förbränningstemperatur vilket är direkt olämpligt på luftkylda motorer.
Snowmobile oil: Syntetolja som är lättflytande även vid låga temperaturer. Har låg rökhalt och mycket goda smörjegenskaper vid hög förbränningstemperatur. Är användbar i mc både som mix och injection för lugn körning.
Dessa indelas i två typer: singel och multigrade. Jag går bara in på motorcykeloljor då det skulle bli för omfattande att ta med biloljor. Oljorna klassas efter sin viskositet (trögflutenheten) fastställd av SAE. Generellt för 4T motorcykeloljor är att dessa har tillsatser för antiskum av oljan eftersom luft i oljan inte ger bra smörjning. Har även en speciell tillsats för kopplingslameller som gör att dessa håller sig rena och greppar ordenligt. Det finns annars en risk att lamellerna slirande efter ett tags användning med biloljor.
Singelolja: Är lämpad för gamla typer av motorer som gamla HD, engelska hojar. Finns i SAE 30, 40, 50. Den har få tillsatser och är därför lämplig i motorer med stora spel då den fyller bra. Nackdelen med singeloljan är att den har ett smalt VI (viskositetsindex) och smörjer därmed sämre vid kall motor. Det är därför viktigt att varmköra motorn ordenligt innan den utsätts för belastning.
Multigradolja: Är en i grunden singelolja som med diverse tillsatser har fått ett bredare VI. En SAE 10W/30 olja har samma smörjande egenskaper och trögflutenhet när den är kall som en SAE 10 olja. Den har samma smörjande egenskaper och trögflutenhet när den är varm som en SAE 30 olja.
Mineralolja: Finns i ganska många olika tjocklekar. De vanligaste är 10W/40 och 20W/50. Oljan är av vanlig mineraltyp, alltså det som fanns när våra Suzukis var nya. SAE talet väljer du efter att ha kollat i instruktionboken vad som rekommenderas för olika temperaturområden. Generellt kan sägas att ju varmare yttertemperatur, desto högre SAE tal. Klart lämplig olja för gamla Suzuki fyrtaktare.
Syntetolja (del- eller helsyntet): Vanligaste är
5W/40 och 5W/50. Syntetoljan är lämpad för moderna motorer med små lagerspel och motorer försedda
med hydrauliska ventillyftare. Syntetoljan är mycket värmestabil och är den mest lämpade oljan
för Turbo-motorer då oljan inte koksar vid ev. kokning. Det i sin tur kan förstöra lagren
i en avgasturbo om man stänger av motorn med het turbo. Användbar även i äldre motorer men
det brukar bli ett högre mekaniskt ljud i dessa då den inte fyller lika bra som en mineralolja. Har
man problem med "draggande" koppling så brukar det hjälpa om man byter till syntetolja.
Här har vi i princip tre olika sorter, växellådsolja, hypoidolja och automatolja (ATF). En del växellådor och slutväxlar har transmissionsoljor och här ska man alltid följa tillverkarens rekommendtioner.
Växellådsolja: Kallas även GL4 olja. Är lämpad för växellådor och har inte lika kraftiga tillsatser som hypoidolja. Finns som både mineral och syntet men mineral är vanligast. Finns som singel och multigrade oljor, dvs SAE80W och SAE80W/90.
Hypoidolja: Kallas även GL5 olja. Är främst lämpad för slutväxlar men även växellådor när tillverkaren rekommenderar det. Har starka tillsatser som ibland kan vara frätande/oxiderande på en del material. Den är speciellt gjord för att tåla höga flanktryck (tryck mellan kuggar). Finns både som mineral och syntet, båda är lika vanliga. Finns som singel som är gjord för transaxlar typ växellåda på framhjulsdrivna bilar, är ej lämpad för bakaxlar, vanligast är 75W. Finns sedan som multigrade i 75W/90 som oftast är syntet och 80W/90 samt 85W/140. Just 85W/140 är den vanligaste oljan i bakaxlar på tävlingsbilar, tål i princip hur mycket som helst. Det är denna typ av olja som visat sig bäst till T 500´s växellåda.
ATF olja: Det är en olja som är speciellt
gjord för automatiska växellådor men används även i en hel del mauella växellådor
både på bilar och motorcyklar. Den används även som gaffelolja på en del Suzukis. Beteckning
är Dextron III. Det finns sedan en del andra ATF typer också men dessa har inget med motorcyklar att
göra.
Det heter bromsvätska och inte bromsolja då det är en alkoholbaserad vätska som kan absorbera vatten.
Här har vi tre olika typer: LHM, vanlig bromsvätska och siliconbromsvätska. LHM används av vissa bilfabrikanter och är egentligen en hydraulolja som används i en del motorcyklar med hydraulkoppling. Så LHM den kan vi glömma på våra hojar!
Vanlig bromsvätska: Finns i olika DOT tal, vanligast är DOT3 och DOT4. Den ska bytas varannat år (helst varje år) då den absorberar vatten. Bromsvätska "utspädd" med vatten är bromssystemets stora fiende, som medför att bromsvätskan kokar vid betydligt lägre temperatur och därmed avsevärt försämrar bromsverkan. DOT talet är inte som många tror ett tal för kokpunkt utan ett medeltal för kok och fryspunkt. För motorcyklar eftersträvas en hög kokpunkt (om man inte kör vid -40). Kolla på förpackningen vad den har för torr kokpunkt även kallat dry boiling point. Quaker States racing vätska är en DOT3 vätska med mycket hög kokpunkt och används ofta i tävlingsbilar.
Siliconbromsvätska: Är en siliconbaserad vätska som inte absorberar vatten. Finns i en lägre klass som är lämplig för veteranbilar som körs sällan. Nackdelen är att den inte tål höga temperaturer då den stelnar och emulgerar, vilket för med sig att bromsklotsarna ligger an.
Den andra modellen - en DOT5 vätska - är gjord enbart för tävlingsbruk och bör bytas efter varje race eller max var sjätte månad.
Här finns en mängd olika typer att välja på. Våra gamla Suzukis har en relativt tjock olja och det rekommenderas 15W/30. Även ATF eller andra viskositeter kan vara gångbara och du kan också blanda själv så att du får en tjocklek som passar ditt körsätt.
Glykolens uppgift är att förhindra frysning och korrosionsskydda systemet. Det finns två typer av glykol, tung glykol och "vanlig" glykol. Den tunga glykolen är idag ovanlig. Den är gjord för lastbilsmotorer och är absolut inte lämpad för motorcykelmotorer då den har tillsatser som fräter på aluminium.
Den vanliga glykolen bör man byta vartannat år. Efter den tiden är de korrosionshämmande tillsatserna nedbrutna. Har man problem med kokning så finns det två fabrikat som har kokningstemperaturhöjande tillsatser som är speciellt framtagna för att möta GMs krav och deras aluminiumtoppar. Den ena är AC Delco och den andra Quaker State. Produkten Red Line har en bra tillsats som heter Water Wetter och som gör att motorn går lite kallare. Blandningen av glykol och vatten ska vara 50% av vardera för att upprätthålla en god korrosions och kokningsskydd.
Vad ska man nu köpa för fabrikat av olja? Jag har under mina 13 år aldrig haft en reklamation eller själv råkat ut för något motorras, med det fabrikat jag använder mig av. Men du ska själv avgöra vilken olja eller annan vätska du vill använda. Långt ifrån alla oljetillverkare har egna oljekällor utan många köper basolja som sedan blandas med egna tillsatser. Den erkänt bästa råoljan kommer från Pennsylvania i USA och från Barcelona i Spanien. Har oljan en bas därifrån är grunden god att bygga på. Alla oljor, även syntet, innehåller mineralolja som är basen för att kunna bära upp tillsatserna. Alla fabrikanter framhåller i reklamen sin olja som den bästa. Ett märke framhöll sin överlägsenhet med att hänvisa till en test kallad Fale. Det är bara det att den testen avser skäroljor till svarvar! Vem kör med skärolja i en motor? Låt dig inte luras av reklamen och tjusiga förpackningar utan pröva dig istället fram till en olja som du tycker är bra i din maskin.
Stockholm i november 2001
Göran Kölborn